 |
|
|
 |
|
13 februari 2010
Ja... nu har vi haft några dagar med härlig sol men ganska kallt.
Saknar Totte på så vis att Noble har fruktansvärt långråkigt och ingen att leka med. Gamle Boomerang har fått stå måltavla dessa dagar för en alltmer frustrerad 2-års hingst.
Han är nu ganska billig och farligt nära att bli av med sin mandom... Boomerang har dock vett och 30-års erfarenhet av hur man ska uppföra sig och Noble bör passa sig när gubben surnar till. Nobel vill väl mest bara få igång den gamle men mat är helt enkelt Boomerangs favorit sysselsättning och har så alltid varit.
Vi får väl se hur dessa kommande 2 veckor artar sig. Även matte har gränser för hur hårt det får gå till i hagen.
8 februari 2010
Idag så har vi kört iväg Heart To Heart eller Totte som han kallas till Härnösand där han är på inridning hos Terese Dahlin.
De ska jobba på i 3 veckor är det tänkt och sen ska han få komma hem igen och smälta det han lärt sig.
Nån gång i april ska vi sen ta upp ridningen igen och finslipa kunskaperna inför 3-års testet i maj.
Bilden visar Totte nyss kommen till Härnösand i sin hage med snö en bit upp över knäna... bara denna första dag blev nog ett träningspass i sig att plumsa upp spår i hagen med vår snömängd här uppe.
Nytt år och nya förutsättningar!
Har funderat lite över det gångna året 2009 och haft svårt att riktigt säga om det varit ett bra eller dåligt år.
Jobbet har flutit på och det har gjorts några viktiga förändringar som vänts till det bättre för Elitmassage´s del.
Vi har inte haft något föl i år utan istället ridit Belle en hel del och i juli betäckt henne med Bocelli. Vi ser naturligtsvis fram emot det nya fölet som vi hade tänkt skulle bli Belles sista hos oss. Hon har fungerat som en klocka med fölningar och allt annat men vi känner i alla fall nu att vi ska satsa tiden på att rida in och förvalta dessa juveler vi fått av henne.
Heart To Heart har blivit vallak nu i början på december och vi har börjat sitta på honom så smått. Han har blivit ledd med Julia på ryggen och har sett ut som om han aldrig gjort annat. Han ska ridas in nu och göras iordning för sitt 3-års test i maj.
Boomerang har nu fyllt aktningsvärda 30 år i och med att hästar har sin årsdag vid nyåret. Officiellt kommer vi att fira honom den 22 april.
Vi letar som innan ett ställe där vi kan fortsätta utvecklas med det vi har och vill ska ingå i både familjelivet och företaget och hoppas på att 2010 blir det år vi finner vad vi söker. Så alla tips emottages tacksamt som det så fint heter.
För hundarnas del så har vi inplanerat att röntga om Disa nu i januari för att se hur hennes armbåge och höfter har utvecklats. Lussan bör få sin lydnasträning och en del spårarbete. Åkky har några moment i lydnadsklass 2 kvar att kämpa för och Ärnie har fortfarande en del slipning på 1:an att göra. Utställning kommer det säkert bli för Lussans del.
För Julias del hägrar ridningen och hon har erbjudits att flytta upp till en grupp 3 på ridskolan så fort plats ges. Antar att ridläger står på hennes sommarschema även i år. Däremot hade vi hoppats på att den ponny vi köpte till henne i höstas hade varit lämplig för henne att växa med men tyvärr har den inte uppfyllt de förväntningar vi haft.
Hampus som fyller 7 år i maj har skolan att se fram emot i höst. Vi hade väl tänkt att han skulle lära sig simma innan hösten kommer och det får bli hans mål. För övrigt älskar han cykling och risken är att hans far får köpa honom en BMX hoj att leka med.
Nu har i alla fall vintersolståndet passerats och vi går mot ljusare tider, bara tanken gör det mer uthärdligt när snön yr runt husknutarna och termometern en längre tid visat på dryga -20 grader.
Köket i huset har blivit utbytt nu i december och genast känns det mycket trevligare. Trots det så har vi alltd nya projekt på gång och det finns alltid ngt att göra och förbättra. Tiden är vårt största hinder då vi har så många järn i elden. Prioritering och planering är ett måste.
Ja detta får sägas vara avslutnignen på 2009 och början på 2010...
Gott Nytt År!
Nu har vår lilla Disa varit borta i drygt en vecka hos Henrik och Ulrika som har brodern Disco.
Disa och Disco har visat tidigare att de kompar mycket bra tillsammans, de ger och tar, vilket verkar passa dem båda bra.
Disa har försökt skapa sin egen cirkus i flocken här hemma och flitigt tränat Lussan på att rulla runt minst 20 ggr / promenad. Kul i bland men i längden uppfattar Lussan det som lite konstigt att hela tiden se världen upp och ner.
Att styra och ställa har varit Disas motto här hemma. Hon har dock varit en ängel i sitt uppförande mot oss tvåbeningar men de andra har hon jobbat heltid med.
Det kan kännas lite konstigt när Disa inte möter en vid dörren när man kommer hem eller att hon inte slår i huvudet i altandörren varje gång man är på väg att öppna den... ett "stanna" kunde ibland undvika en eller två bulor men man måste vara med som matte oxå.
Annars rusar livet på i ett förunderligt tempo och vi gör vad vi kan för att bromsa upp det hela och sätter därför ut våra 4 av 5 hästar till försäljning.
Vi hoppas på en snabb försäljning då man annars hinner ångra sig 1000 gånger när man ska sälja det man har kärt och stora planer för. Men vi tror det hela kommer att kännas lite lättare sen då vi nu slits mellan barn, arbete, hundar och hästar...
Hästar kommer alltid att finnas i vårt liv, hundar med för den delen men man kanske inte måste ha så många järn i elden samtidigt...
Ha en bra vecka.... på återhörande!
Septemberblomma i Vänersborg
Ja då var vi inne i den mörka delen av året och fort gick det tyvärr.
Är inte känd för att gilla mörkret så där värst mycket, dålig kombination med att vara häst och hundägare. Sitta hemma framför tv:n när mörkret faller där ute och kanske få tända ett eller annat ljus verkar ju vara helt ok, men den sortens verksamhet var det mycket länge sedan jag bedrev. 
En helt vanlig dag hos Elitbreed börjar kl 6 med att vi åker till stallet på Alnö och tar ut 6 hästar och morongfodrar dom, under tiden vi gör det brukar det faktiskt ljusna så pass att man ser något så när framför sig. Därefter är det hundarnas tur.
Åker iväg på jobbet 8:30 och arbetar med hästmassage fram till strax efter lunch. Eftermiddagen tillbringas i stallet och där skottas det 5 boxar och förbereds mat till kvällen och dagen därpå. Jobb för 2-3 av hästarna och sen intag vid 19. Det är då det blir som mest spännande. Kolsvart runt om kring med både älg, björn och rådjur inpå knutarna. Ser mig om ungefär 500 ggr på de 20 minuter det tar att få in 4-beningarna. Försöker bärga mig och gå normalt till bilen när jag släckt stallets alla lampor... (skulle helst rusa ut, slita upp dörren och hoppas jag inte har nåt flåsandes i nacken efter mig). Tror inte det kommer att gå över om jag så lever 100 år. Är man mörkis så är man.
Funderar ibland på att börja samla frimärken, men inser snart att jag inte är skapt att sitta still. Det måste hända nåt och det ska helst uträttas storverk på en och samma dag.
För övrigt så är Ärnie (pappa Björn) inne på sin 3:e halta vecka. Artrit i höger handled. Veterinären har röntgat, spolat och bandagerat och gett olika antibiotikum och antiinflamatoriska medel men endast en liten förbättring kan ses. Känns hopplöst och imorgon har jag begärt röntgen av höfter och armåge för att kolla om det kan föreligga nån belastningsskada till denna långvariga hälta. Vi håller tummarna och ser vad som händer.
I övrigt så skuttar de andra Bovvarna runt till synes obekymrade över hösten, kylan och mörkret. Det måste vara en människogrej att inte fixa dessa årstidsväxlingar.... hundarna är lika tokigt glada av att få gå ut, i ur och skur.
Summa sumarum... man skulle vara hund.....
Ja nu har sommaren gått och första dagen på hösten är här. Just i dag känns det inte i alla fall, då det är 23 grader varmt med strålande sol. Puh för en värmekänslig person som mej.
Hundarna har varit på riktigt vilohem en ganska lång period nu. Känner ingen inspiration att sätta igång och träna och tävla ännu. Jag tror jag måste skylla på mitt arbete som är mer än tillräckligt just nu.
Har sen i juli anställt Lotta som massör hos Robert Bergh med mig. Mycket trevligt och nödvändigt för att kunna fylla behovet av massage utan att själv duka under. Dessutom är det bra att ha en person att dela tankar och funderingar med kring hästarna vi behandlar.
Våra egna hästar har däremot inte fått vila. Boomerang har flitigt ridits av Julia och mig i sommar. Mest kanske för att han äter och blir så rund av allt gräs. Han har dessutom haft en omgång mugg med lymfangit och penicillinbehandlling som följd.
Belle har satts igång med ridningen och skött sig riktigt bra och tyckt det varit kul att göra annat än vara småbarns-mamma. Dock kräver hon mycket arbete och tid för att jag ska bli nöjd. Man får se henne som ett projekt som man jobbar med 3-4 dagar i veckan kortare stunder.
Hon är ju dessutom nu dräktig på snart 60 dagar och ska inte ut på några större äventyr det närmaste året.
Totte har longerats och tömkörts och verkar ta livets nya uppgifter med ro. Snäll och trevlig och cool fortfarande, hingst fasoner hoppas jag han väntar med länge eller hoppar över helt. Planerar att visa honom i höst på rådgivande i Bollnäs och sen ridas in och göras klar till 3-års test i maj..
Noble promeneras och longeras några dagar i veckan och tycker livet är ok. Också han en mycket lugn och fin kille som naturligtvis busar med sina kompisar i hagen. Han leds till och från hagen av Julia utan problem och visar inte han heller några tecken på att bli stökig. Undrar om det är mer tur än skicklighet att de blivit så fina som de är?? Kanske... men lugn och konsekvens kan göra underverk.
Det är mycket häst/ponny för Julia nu. Rider sen ett tag tillbaka Solans ponny Greven. De fungerar mycket bra tillsammans. Julia verkar glad åt att få rida rida ponny också och inte bara stor häst som hon alltid gjort. Förstår henne. Boomerang (1,63 cm, 550 kg tung och 29 år gammal) är verkligen som ett kassaskåp för henne att rida, men hon gör det bra och får fin snurr på honom. På ridskolan har hon klivit upp en grupp nu efter sommaren då hon också varit på ridläger.
Summa sumarum, en riktigt bra sommar utan större missöden, förtjänsten är helt och hållet Fredrik´s som varit pappaledig och hemma i 3 månader. Idag gör han sitt första ordinarie arbetspass. Tror han kommer att tycka det är semester att vara på jobbet..
Ok... idag har varit en varm dag i hela landet skulle jag tro.
Idag har vi varit duktiga och "hälpt" husse och matte med att stänga in en beteshage åt havremopparna och fick i belöning åka ner till Gustavsvik och bada i Alnösundet.
Matte kastade pinnar 100 gånger och vi hämtade dom i alla fall 90 gånger.. jag Åkky hämtade alla pinnar lydigt utom dom jag inte hann se för rätt vad det var hagalde det pinnar över huvudet på mig.. tokmorsa.
Hej Ärnie här! jag som avskyr att ta apporter och dyligt skräp i munnen kunde inte motstå att hämta pinnarna mamma hystade iväg, jag börjar bli gammal och glömsk tror jag, sorry!
Ok, nu vill JAG, Disa ha ett ord med i laget.... Jag alltså är ju den stora, fina, vackra och betydelsefulla Bouviertösen i familjen JAG jagade tiullsammans med Ärnie dessa pinnar men ( jag lät honom vinna varje gång) säg det inte till nån!..
Ja ha.... jag är Lill Lussan som mamma säger... jag är inte så liten längre och jag vågade faktiskt blöta mig ända upp till magen i stora havet... det här var mitt första riktiga utebad och jag gillade det skarpt... pinnarna lät jag vara till morsan som högg dom som en piraja.. hon måste ha gjort detta förr.
Det var en mycket uppskattad belöning men som allt roligt naturligtvis tar slut så vände det här roliga i elände
när vi kom hem så band den elaka ledarhonan fast oss i kopplet ute och duschade oss och gnuggade in såpa i vår så härligt nersmutsade och bräckta päls.... tänk att man aldrig kan få vara glad .
Tack och lov så glömde hon kameran denna dag....
Hälsningar
Åkky, Ärnie, Disa och Lill Lussan
Fornnordiska Gudars födelsedag!
Tisdag den 2:a juni
Ja tiden går fort och idag är den stora dagen för vår första kull!
Två år tillbaka i tiden blev en händelserik morgon då Åkky inte riktigt själv fattade vad som höll på att ske.
Påläst och nervös sen veckor tillbaka var jag dagen till ära påväg till jobbet hos travhästarna då Åkky överraskde oss med att efter en kort promenad komma in och hoppa upp i valplådan och sittandes på huk föda Balder!
Tankarna på jobbet bleknade och jag insåg att jag skulle få fullt upp de närmaste timmarna.
Tack och lov så hade jag Fredrik hemma så vi kunde tillsammans assistera Åkky. Först ville hon inte kännas vid valpen. Hon skakade när hon såg den och ville inte slicka den eller bry sig. Som nummer 2 föds Sol en riktig solstråle, hon tog senare på sig att vara chef i kullen och hade enormt kul med brorsan Balder. Efter att dessa var födda började det gå upp ett liljevalls för Åkky, vad hon skulle göra. Puh!
Loke kom som nr 3 och visade sig bli störst och hungrigast vilket jag tror han fortfarande är! Rätta mig om jag har fel? . Valp nr 4 blev en vacker liten tik med vitt på hakan, Freja kom också som på räls och allt gick bra... men... när valp nr 5 skulle födas såg vi att det inte stod rätt till... en liten valp där moderkakan gått sönder och som inte visade några livstecken kom ut och vi fick bråttom att torka och massera den lilla tiken som föddes tillsynes utan en chans.
Fredrik och jag turades om att massera och gav henne en cirkulations höjande medicin i munnen och det tog bara några sekunder så pep hon till och visade att hon ville vara med och fajtas för en plats i gänget. Överlyckliga puttade vi milt sagt bort de andra "stora" valparna som hunnit dia en stund och gjorde plats för lilla Duva som vi döpte henne till. Hon visade sig växa upp till en ganska så påhittig och pratsam liten tik , alias Bojan Ellhorn, som redan har hittat på en hel del hyss i sitt unga liv.
När vi trodde allt var över så lät vi Åkky byta plats till en biabädd en kort stund för att vi skulle kunna göra rent i lådan så upptäcker vi att det föds en valp till... och det var lilla Nanna som gjorde entré. En underbart snäll och fin tik.
Som ni ser så glömmer man inte de STORA stunderna i livet så lätt...
Historien om var och en kan göras lång...
/Mamma Åkky hälsar och grattar!
Eltigänget med sina valpar!
Ja... den här natten före "travvalparna" föddes minns jag naturligtvis glasklart. Allt är ju så spännande och enormt nervöst när ens älsklingsvovve ska igenom ett maratonlopp i sitt liv.
Mitt upp i alltihop så undrar man varför man utsätter henne för sånt här.. men när alla 8 var födda och hon gjort det på dryga 2 timmar och alla mår bra och man får gossa med de nya små liven så förstår man lite bättre varför man är just hunduppfödare.
Den här natten för precis 1 år sedan skulle Fredrik som vanligt jobba. Jag som hade på känn att det var nära ringde min bror Dan som var snäll nog att komma över och sova hos oss.
Jag tror jag var vaken mest hela natten förutom nån liten micro sömnstund. Ut och promenerade ett otal gånger med en orolig Åkky som hade ordentliga förvärkar.
När klockan började närma sig 7 på morgonen så började hon få krystvärkar vid min säng och då blev man med ens klarvaken..
Snällt hoppade hon i lådan som vi gjort i ordning i vårt sovrum och där la hon sig.
Valparna kom okomplicerat med ca 20 minuters mellanrum och min bror satt halvvaken och noterade allt jag sa. Vikt, färg, kön och sen snabbt på med ett band runt halsen. Sen fick valpen vila hos mamsen och dia förnöjt.
Åkky som denna 2:a gång visste vad som skulle göras var såå duktig och slickade och pustade de små liven.
Efter att två valpar var födda behagade Fredrik komma hem och zombie nummer 2 tog över penna och papper halvliggande på sängen bredvid.
Efter att 6 valpar var födda trodde vi att det var klart... skickade några glada SMS till vänner och bekanta, och fick höra ett grymtande av Åkky att jag skulle komma och hjälpa till.. oj... en till valp hade fötts och jaärg som trodde det var slut... Fredrik började tycka att det räckte med valpar men ytterligare en valp föddes.
Alla 8 var den här gången ganska så jämnstora och pigga. 4 hanar och 4 tikar.
Ofta slår det mig att det måste göra ont när valpar växer.... de blir så fort stora och i dag väger de alla runt 30 - 35 kg.
I år ska vi inte ha några valpar men vi hoppas på att det 2010 kommer att födas ett nytt härligt valpgäng hos oss..
Grattis alla valpar och ägare till dessa underbara vovvar.
/gammelmatte med Lussan som hälsar till sina syskon
Några veckor gamla !
Onsdag 22 april -09 Boomerang 29 år
Idag fyller Boomerang 29 år!
Vi grattade honom med "smörgåstårta" innehållande hårdbröd, morötter, havre och lucernpellets, toppat med mintkarameller för hästar.
I present fick han ett grönt regntäcke och en snygg grimma.
Födelsefirandet började med en dusch, (man måste vara snygg och ren när man ska ha kalas).. Julia promenerade honom torr och sen blev det "tårta" och sång av barnen. Morsan avslutade dagen med en ridtur.
Önskar att få behålla vår gamling länge än...
Nu finns det inlagt en videofilm för er som inte kunde komma på kalaset...
/Ingrid
Idag har vi varit till veterinären för att vaccinera Åkky och Ärnie mot kennelhosta. Det kändes nästan som ett aprilskämt men det har kommit ett nytt effektivare vaccin som droppas in i ena näsborren och ska på så sätt skydda mot Kennelhosta.
Åkky tog det hela med jämnmod medan Ärnie tyckte det var helläskigt att få nåt blött i nosen.
Passade på att väga vovvarna:
Åkky 37,1 kg
Ärnie 41,8 kg
Lussan 34,2 kg
På kvällskvisten sysselsatte jag små tjejerna med att ta apportbocken. Även där två olika varianter. Disa får man inte visa att man har en belöning till hands då ställer hon in radarn på den näven och struntar i apporten. Annars så provar hon olika stilar att ta den men inser snart att på gammalt beprövat sätt mitt på ändå känns bäst. Blir bra med lite träning.
Lussan som inte är så i fokus på godis först tar apport-bocken utan att blinka, går iväg med den i ett stadigt grepp och kommer tillbaka när man ropar på henne och överlämnar den. Tack... äntligen en hund som verkar gilla apporten till och med...
Åkky tar den för belöningens skull medans Ärnie fortfarande vägrar.
Skippar Blåkulla då kvasten gått sönder. Kanske lika bra det.. ska bli skönt att få bara vara hemma och mysa med vovvisarna och barnen.. Fredrik passar på att jobba i helgen.
/Ingrid
Lussan med apporten!
Idag har Åkky och jag varit till Sundsvalls BK och tränat lite inför LK 2.
Tyckte att det räckte med 2 moment för henne att förvirra hjärnan på efter ett jättelångt träningsuppehåll.
Vi körde inkallning med ställande (på halva sträckan). Med dubbelkommando gick det hyfsat efter några försök. Det jag får se upp med är att inte bara träna sån inkallning, hon tenderade i att tappa farten efter ett tag då hon visste att hon strax skulle bli stoppad. Varvade därför både vanlig inkallning och denna med ställande... då bibehöll vi farten.
Tränade apportering och den var hon riktigt, riktigt duktig på. Tror till och med att hon tyckte det var kul att springa ut efter apporten. Galopp ut, trav in.. ja , ja, man får vara nöjd med det lilla...
Testade hopp sitt hopp när vi kom hem, men då visade hon att hjärncellerna var nån annanstans... vi tar det en annan dag.
Har blivit  anmäld till Lk 2 i Matfors den 9 maj, hujeda mig, (hade en tävling innestående där och då var det liksom inget att göra åt saken) bra igentligen för nu måste vi köra hårt med lydnaden... bara 30 dagar kvar.....
/Ingrid
Idag har vi haft långväga besökare! Christer och Mona tittade förbi med Acke och Loke.
Vilka bjässar till bouvierer. Våra hundar liknar mest små mopsar i jämförelse.
Vi har fortfarande svårt att fatta var han har fått sin hydda ifrån, 69 cm hög och 50 kg tung med lille Ärnie till Pappa med sina 63 cm och 44 kg.
Passade på att ge Loke en massagebehandling vilket han verkade gilla skarpt… !
Det blev mackor och en stunds mycket trevligt hundprat.
Lussan fick komma ut och leka en stund med sin storebror Loke och farbror Acke, och så här till påsk skulle hon kunna knäcka extra som ”påskhare” eller vad tycks?
Ännu en vårdag med flera plusgrader. Helt underbart!
På sena kvälls promenaden passade jag på att köra lite lydnad med Åkky och Ärnie. Dom gör en verkligen inte besvikna.
De är så olika i sitt sätt att se på det vi gör... Kallar in Ärnie som då kommer farandes i 100 knutar och kastar sig runt 1 meter upp i luften för att efter en mindre buff sätta sig rätt o.k. men inte perfekt... hela fotgåendet genomsyras av att allt är så KUL.. höga benlyft, kontakt och lite showigt och flamsigt...
Sen kommer Åkky den som vid "fot" kommandot smyger in med bra fart och sätter sig perfekt... hon vill hela tiden göra sitt bästa men inte med så mycket showande... vilket känns ganska skönt vid tex en inkallning då man inte vet om Ärnie tänker fälla en eller inte... Åkky däremot susar in och sätter sig tätt vid vänster sida med kontakt.
Avslutade det hela med dubbla ekipage i frittfölj, Ärnie på utsidan och Åkky närmast mig... det gick förvånansvärt bra... (fast vad gör man inte när morsan har godis i fickan?).
Imorgon blir det bad och klippning för de vuxna.,, de börjar se förvildade ut.. och vädret gör sitt till... snösmältning och sörja gör dom nästan olidliga att ha innomhus längre..
/Ingrid
Äntligen!
Känner hur nån sorts sten fallit från mitt hjärta i och med att jag hittat denna variant på hemsida. Kommer här att presentera vår kennel, hundarna och oss tvåbenta och ge er en bild av vad vi gör, och planerar.
Vi ska försöka att under denna dagboksrubrik hålla oss själva i minnet och er läsare uppdaterade om hur vår vardag ser ut.
/Ingrid
|
|
 |
|
|
|